Jag var glad åt hans sällskap
När jag sökte guldets land
Men Kristina, Guldet blev till sand
Vi slet ont
Ja, allt gott fick vi försaka
Ofta grät han och bad:
"Ta mig tillbaka"
Men jag vägrade alltid,
Fast jag tvekade ibland
Ãh, Kristina, Guldet blev till sand
Han, som var min kamrat,
Han trodde mitt ord, fast jag redan då,
Såg att längs denna väg
Fanns knappa steg jag ville nå
Ãver prärien kom vi till en öken
Vi gick vilse och började se spöken
Man hör vatten som porlar,
När ens huvud står i brand
Ãh, Kristina, Guldet blev till sand
Jag, som var hans kamrat,
Jag tog honom över land och hav
Ãken, vinden har hängt
Ett täcke över hans tysta grav
Ur en stinkande källa
Drack han vatten
Han blev sjuk
Och gick bort från mig den natten
När hans blick hade slocknat,
DÃ¥ gled klockan ur hans hand
Ãh, Kristina, Guldet blev till sand
Ãh, Kristina, Guldet blev till sand
