Frågor Till Far Testo

Minns du den tid som jag själv aldrig sett?
Då folket var lyckligt, då folket var ett.
Så säg mig nu, pappa hur känns det idag
När du sitter i slagget av det som finns kvar?
När du växte upp, sig mig hur var det då?
Var en flicka nånting som man fritt gav sig på?
Gick du på gatan och lyssna´ så smått
Utan att höra ett ord du förstått?
Var du nånsin tvungen att ensam gå hem
Sen du rånats och slagits av främmande män?
Säg mig hur kunde ni låta det ske?
Ni blunda´ för det som en blind kunnat se!
Känns det bra, käre far? Ýr du stolt är du glad?
Och var kommer du stå i vår strid av idag?
De flesta utav er var dumma som få,
men några utav er var värre ändå.
De såg det som allvar och inte som lek;
De älskade att hata det folk som de svek.
Nu kallar dom motståndet hat, hets och skrock
men utanför jagar nu gängen i flock.
Och de tackar nog er och skrattar och ler
åt den dumhet och feghet som utmärkte er.
Man ni borde ha vaknat, ni borde förstått.
Ni borde sett allvaret, borde satt stopp.
Ville ni föda en hel generation
av mångkulturella och rotlösa hjon?
Mot era planer stod en verklighet
Där allt som var bra blev en stinkande smet.
Nu tvingas vi axla det ansvar ni flytt.
Ert samhälle ruttnar, vi bygger ett nytt!
Och jag frågar dig pappa, om du har förstått
Att din åldersgrupps skapelse nu måste bort.
Och jag frågar dig: har du ditt samvete kvar?
Gör du din plikt nu som man och som far?
Nu tvingas vi axla det ansvar ni flytt.
Ert samhälle ruttnar, vi bygger ett nytt!
Ýr du med oss idag? Börjar tanken bli klar?
Eller vänder du ryggen åt framtidens barn.