Bär min gitarrSkolan är slut och jag går Prästgatan fram
Jag vill att du ska förstå
att jag gör nåt med all den tid
då jag är själv
Du förstår nog att det blir ganska lång tid
För mig så finns det äckligt mycket tid
Ett tomt fodral
för ingen frågar nånsin mig om min gitarr
som är så tung
Den ger mig blåsor och den plågar mig
Påminner mig
om att jag aldrig har gjort rätt för mig
att jag aldrig lärt mig spela på den
Och du säger att Dreijer säger:
'Gitarren är en sliten mans relik -
en symbol för patriarkatets förtryck'
Och jag säger ingenting, jag tittar ner
Jag säger ingenting, jag tittar ner
Hur den vilar tungt och fast mot mina ben
Och hur fodralet matchar mina byxors ben
